Liten står på pianopallen och sträcker sig upp mot sitt påskägg.
Jag: - Nej, du, det blir inte påskgodis direkt efter frukost. (Klockan var kanske kvart över 8.)
Liten: - Men jag vill...?
Jag: - Ja, det förstår jag, men det blir inget påskägg nu.
Liten: - Men jag vill ha godis nuu...?
Jag: - Ja, men det spelar ingen roll nu, det blir inget godis.
Liten: - Men? hänger med huvudet lite.
Liten tyst en stund, tar sats. - Men min mage vill ha godis...?
- Ja, det förstår jag, säger jag igen, men det blir ändå inget godis nu, lägger jag till och försöker hålla mig från att le för mycket.
Liten tyst en stund till och tar sen i med förnyad energi - Men jag vill ha godis nuuu! säger hon med pipig röst och håller om sin mage för att visa att det nu är magen själv som tagit över debatten.
Det är lite svårt att hålla sig allvarlig i det här läget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om hon redan har avancerat till denna debattnivå, hur kommer det då att låta om några år?? :o :)
SvaraRaderaPrecis! Det blir spännande att se=)
SvaraRaderahahahaha.... barn och godis. fantastiskt vilken viljestyrka det kan ta fram.
SvaraRaderaBarn är bäst.
SvaraRaderaMiss M: och det är så underbart att stå bredvid och se dragkampen, hur hon verkligen jobbar på det=)
SvaraRaderaMgns: Word!