Åh kören

Bästa, bästa kören. Kören är mitt fönster. Det slår upp och släpper in en massa luft och ljus, en gång i veckan. När jag inte har det där veckovisa insläppet, då blir livet lätt mest transportsträckor när det är som nu, lite för hög belastning på alla fronter. Ni vet, man vaknar, börjar med att påminna, tjata, stressa för att få alla i alla fall hjälpligt klädda och födda till förskola och skola innan man raskt skyndar mot tunnenbanan, står packad som en sill för att med snabba foten först gå fort fprt i lämmeltåget från tunnelbanan mot kontoret. Jobba och jobba på för att hina det där och det där innan mötet innan lunchen innan seminariet innan... för att lämmela tillbaka för att skynda sig hem, för att skynda sig med middagen så att vi hinner SITTA ner i alla fall lite tillsammans innan vi börjar påpeka att det börjar bli dags för pyjamas nu. Verkligen dags att sova nu så att barnen inte är dödströtta imorgon, jo kom NU annars Hinner vi ju inte Läsa! Åh, äntligen hamnar man i sängen och orkar förhoppningsvis läsa i alla fall två kapitel och ber en inre bön för att den lilla ska somna i alla fall gaska fort, så att man hinner sitta en stund helt ifred i soffan. Och kanske småprata lite, eventuellt tjata sig till lite fotmassage och glo på ett sparat Top chefavsnitt.

Jo kören. En dag i veckan bryts ovanstående dagschema (alltså vardagsmisären? Nä, alltså det är ingen misär, bara ett jäkla ekorrhjul när man ställer upp det sådär. Ett ekorrhjul jag i många år prioriterat bort. Önskar att jag kände att jag kunde det nu. Mental note - måste hitta saker som tar min tid, såna som jag kan bli av med, och prioritera bort dem. Jag vill inte ha ekorrhjulet) och det bryts helt och totalt, koncentrationen fokuseras helt på något specifikt och avgränsat. Man kan bara ägna sig åt ljudet, sin plats i det, sin notbild och sin dirigent. Åh min dirigent. Hon är magisk. När hon gör det där som hon gör, tar musiken i sina händer, då är det som att hon tar den inne i en. Hon håller musiken som kommer inuti en i sina händer och får den att dansa med henne. Ibland känns det som att hon helt fysiskt drar den ur en, runt solar plexus. Det lättade något från min axel. Det behövdes luft. Mera luft.