Liten kollar på Grease och zappar mellan sina höjdpunkter, hoppar över hemskheterna. Typ när hon den där skruttiga alldeles för gamla donnan kommer in och knycker Danny och han lyfter på huvudet förvånat en gång och lallar med. I alla fall, begraven i tvättpåsen from för alldeles för många dagar sedan, hör jag i periferin ett svängigt pianokomp och börjar tänka på den där scenen i Top Gun när Goose spelar Great balls of fire med frugan som kommit på besök. Sen tänker jag en liten sekund på att det är så sorgligt att Goose dör. I det här läget överväldigas jag av känslan att jag vill grina en stund över det. Då vet man att snart är det mens.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar