Tappad tråd tar ton

Jag var tvungen att avbryta ett samtal igår, sådär mitt i tanken. Och nu när jag sitter här och donar med mitt, bläddrar fram och tillbaka i böckerna, skriver ned lösa funderingar och tänker halvfärdiga tankar in the making, så kom jag på det jag skulle säga precis innan jag var tvungen att gå. Det var en sån där tråd vi i samtalet lämnade lite i träda, lite bakom, för att samtalet helt plötsligt for iväg åt ett annat håll. En tråd med minnesanteckning att återkomma vid senare tillfälle. Tillfället kom bara aldrig.

Det jag skulle säga var, apropå om det förändrat mitt läsande att läsa göra vetenskap av (skön)litteratur och om det förändrat min upplevelse av skönlitteratur att läsa mycket vetenskapsteori och facklitteratur, att även om läsupplevelsen av teori och fiktion kan vara densamma för mig är det klart att ju fler upplevelser och berättelser jag tagit del av på det skönlitterära fältet så tvingas ribban hela tiden högre och högre upp. Det blir svårare och svårare att hitta texter som blir till sådana där upplevelser. Med det teoretiska är det lite tvärt om - ju mer jag lär mig av det teoretiska desto djupare kan min förståelse bli och ju bredare synfältet och ju häftigare kan erövringen av kunskap, av upplevelser, bli, även om man också där hela tiden höjer sin egen ribba. Men samtidigt är det ju så att jag är en sentimental, vek och blödig jävel, som vill bli förförd. Så blödig att när jag här om dagen efter moget övervägande och en lång värderande stirr i spegeln, lade The book of the new sun på hyllan på grund av min oförmåga att läsa sci-fi, och i stället läste första stycket i The sorrows of an American av Hustvedt, faktiskt var nära att börja grina. Jag skulle säkert kunna beskriva det med fina formuleringar om varför just Hustvedt och hennes berättande är så fantastiskt. Men i grund och botten är det nog så enkelt att till allt det svåra, tröga och komplicerade, det teoretiserade och de kvalificerade analyserna, så kommer det i slutänden också an på det som känns, på om det känns. På när det helt plötsligt händer något. För att det sker något högst personligt just då, inuti. Och det kan vi inte styra. Men vi kan vara öppna för det, eller inte.