Hon växer ur min famn

den stora lilla. Hon ligger bredvid. Lite på sidan, lite på andra sidan, lite med benet över. På tvärsen. I kors. Provar att ligga lite på. Och hasa ner. Vänder sig bort. Ändrar sig. Vill tillbaka. Bökar in huvudet, ansiktet med tummen i mun in i min famn. Rakt in i min bröstkorg. Som in i min kropp. Knölar sig runt ut bort, av med täcket måste få luft. Ändrar sig igen. Provar med armen i stället. På mig, runt mig. Följer min arm med sin hand. Vill ligga närmare.

I slutänden ligger hon bredvid, utsträckt, smal och spinkig och så obegripligt lång. Men bredvid. Det är när hon sover det verkligen syns. Att Liten är så stor.

När Lillis just kommit hem och vi fick de sedvanliga besöken, sa vi till Liten att folk ville komma, inte så mycket för att bebisen kommit nu, utan för att hon blivit storasyster och de vill träffa oss och henne då, särskilt. -Vill de se hur stor jag blivit? frågade hon. -Ja...de vill träffa dig. Och bebisen. -Så här stor har jag blivit nu! sa hon sen stolt och slog ut med armarna visade sin kropp. -Så här stor har jag blivit, nu när jag blivit storasyster, stor va?

Vilken identitetskris det är att få ett syskon. El grande livskris, till brädden fylld med växtverk. I ett slag berövad sin plats som Barn I Familjen. Är inte längre minst, inte längre den enda, inte för sig själv inte för sina föräldrar. Hela tillvaron ställd på ända. Så vad är man då? Det är mycket för vilken människa som helst att formulera och bygga på nytt. Man blir ju förstås stor, det är den mest omedelbara aspekten av den nya identitet man måste skapa sig. Man blir stor, oavsett hur redo man är för det. När jag känner henne böka runt för att få plats i min famn i ett anfall av mammamåste och ett villbaravaraliten, är det som att känna den där livskrisande växtverken direkt i min famn.

Och jag ligger där bredvid och kan bara försöka göra mig stor nog att få plats i och göra famnen tillräcklig att krympa i. Helt förgäves. I slutänden måste jag stå ut med faktumet att hon vuxit ur min kropp. Och att inget finns att göra åt det.