Kalas to come

Vi har ägnat hela helgen åt att preppa vårt hem inför nästa helgs födelsedagkalas. Liten fyller tre. Det är helt galet, bananas, är verkligen ordet. Vi har städat, tvättat, bakat nästan allt inför kalaset, kört skräp, sågat itu julgranen som låg död på uteplatsen och skickat även den till tippen, it goes on and on. Det är rent. Det är himmelskt, om det inte vore för söndagskänslan som infunnit sig.

Inför varje födelsedag, så där tre dagar innan, sätter en väldigt underlig atmosfär in hos mig, jag blir nog ganska inåtvänd. Det tog rätt lång tid att få ut Liten. Och alla de där timmarna, dagarna, blir väldigt tydliga för mig när hon ska fylla år. Flera gånger om dagen kommer det minnesbilder, glimtar av de där timmarna, och allt blir för korta korta små stunder lite verkligt igen. Annars är den där förlossningsbubblan något jag verkligen måste kämpa mig in i för att verkligan komma ihåg och känna. Historien kan jag rabbla, men att verkligen minnas, det kräver annars ganska mycket beslutsamhet. Men inte så här års. Vanligtvis, vi får se hur det blir denna gång. Fortsättning kanske följer.