Counterstrikeänka

Jag har ingen direkt bra förklaring till detta, men så fort jag blir lämnad ensam hemma (som i resten-av-familjen-ska-åka-bort-över-helgen-ensam), får jag ett enormt behov av att städa. Jag behöver inte städa hela huset, det kan räcka med att städa spisen, torka av och damsuga lite. Men det slår alltid in och det har gjort det sen jag var liten (nja, tonåring i alla fall). Så fort mina föräldrar skulle resa bort över helgen satte jag igång att städa, framförallt köket. Inte så att köket var ostädat värre än lite vardagsdisk... men städa kan man ju alltid göra i alla fall. Precis som att plugga, man kan alltid plugga lite till. Man kan alltid trappa upp städningen, från torka bänkar till städa spisen till torka ur lådor till städa ur skåp till skura ugnen, ja ni fattar. Man kan alltid levela upp, städning går alltid att uppdatera, så att säga. Det roliga är att jag i stunden också är omedveten om att jag gör det. Inte så att jag sen vaknar ur någon slags dimma för att inse att någon städat, men först efter en stund, när dammet lagt sig efter den som åkt och allting helt plötsligt står still, då inser jag att jag gjort det igen.

Som nyss. A är på väg till ett lan i Särna med sina 30+polare (30+ är ett gaming community). Han har röjt runt lagom yrt hela morgonen (tillräckligt stressad att jag till och med blev betrodd att hjälpa honom med sladdarna, när jag kom tillbaka efter att ha lämnat Liten på dagis) och packat ned all sin datautrustning. I takt med att pinal efter pinal blir inpackad i bilen sträcker jag mig efter damsugaren, den är ju ändå framme! (man måste damsuga datorn ordentligt - den går en millisekund snabbare då, och man vill ju skjuta först...). Så, väl nere bland sladdarna under skrivbordet är det så nära till hands att bara dra ett tag eller två med damsugaren. Så får man syn på några smulor en bit bort och så...-Hej då älskling, kör försiktigt! och den där listen också... Helt plötsligt ringer A, ber mig komma ut med kudden han glömde. När jag då svarar -Jag måste bara torka av lite här, då först inser jag att jag halv 10 på morgonen står och petar bort skit i springorna i köksfläkten och gnuggar med en svamp. Då först, inser jag det något maniska i situationen.

När man skriver ut det så här i text, ja då är det kanske inte så svårt att förklara längre, det där behovet. Om man ska psykologisera vill säga. Nej, det är ganska uppenbart att det där med separation, hur odramatisk den än är, sätter igång något...städrelaterat i mig. Men så lägger sig dammet och det blir tyst. Då är det bra skönt, med eller utan städbehov.

Åh, jag kommer sakna dig älskling! Och bli så glad när du ringer och berättar om era hyss, och så glad att se dig när du kommer hem! Men åh, vad det är skönt nu när dammet lagt sig, och det är bara jag som hörs här, att vara counterstrikeänka för en helg.