Att välja rätt, vilket larv

Jag har gått ner mig i välja-rätt-träsket. Jag går runt och funderar på hur jag ska läsa vidare efter det att jag tar min grundexamen i vår. Jag hade två alternativ, velade, funderade, velade lite till. Tänkte det kanske kunde vara bra att prata med någon insatt människa på Universitetet, så jag haffade min handledare och ställde trevande frågor om magisterkurser och masterprogram. Fick trevande och svävande svar, om än fortfarande Svar. Det lättade en stund, det blir bra tänkte jag. Min handledare påpekade att till syvende och sist ska man ha lite tur vad man än gör och man måste tycka det är roligt och gå lite på lustprincipen. Det går ju inte att Välja Rätt, jag vet det, det går bara att välja och göra något av sitt val.

Så var det bättre ett tag, ända tills fler alternativ dök upp på arenan. Jag stöter och blöter mina alternativ, fram och tillbaka och väntar på att den berömda klarsynthetens pollett skall ramla ned. Att ljuset ska tändas och hästarna trava in och ställa sig på plats i stallet. Jag väntar och väntar. Vrider och vrider. Börjar känna att universum nog börjar tröttna, Jag börjar tröttna, så pass mycket på den här välja-rätt-harangen jag drar om och om igen att jag snart kommer bli stum, döv eller alternativt lam.

Och samtidigt, andra dagar, känns det ljust. Då känns det som att jag kan något, till och med är riktigt bra på somligt och att framtiden går mig till mötes. Det kommer bli bra det här! Om jag bara kan välja, och jag har ju så mycket att välja på! Jag kan välja vad som helst! Det ligger där framför mig, livet efter valet, som en välkänd ask chokladpraliner, alla goda, bara med okänd kryddning på nougaten. Jag gillar ju choklad, vad är problemet? Jag är ju fri att välja och vraka?!

Det ligger något i just idén om det det där vrakandet och alla dessa alternativ, de jag borde vara tacksam för och de som skall göra mig friare, göra mitt liv späckat av möjligheter. Tanken på alla dessa alternativ gör mig inte friare, de gör mig fruktansvärt låst. Jag är låst vid momentet att välja. Ju fler alternativ desto mer avgörande framstår själva valet och att Välja Rätt blir momentets mål och hela syfte. Helt plötsligt handlar inte detta val om något jag väljer, en kurs, en inriktning, ett intresse, utan om valet självt. I stället för att se mot vad det är jag väljer och vart jag ska när jag har valt, upptar valet hela mitt synfält. Som att valet i sig vore det viktiga.

Jag är så trött på det här, snart drar jag lott. Det värsta är bara att jag aldrig kan hålla mig till sådana beslut, jag ändrar mig bara. Och då inte bara en gång. Men jag kan kanske försöka fundera på vad jag skulle göra med den där inriktningen jag potentiellt skulle kunna välja, i stället, och försöka bypassa själva valet. Vad skulle jag vilja göra för studie om jag valde ditt eller datt till exempel? Då kanske valet träffar sig självt utan att jag behöver lägga mig i? Annars kanske jag kan leja någon som myndigt bara säger åt mig vad som är rätt?

Var är Guds finger när man behöver det som bäst?