C:a 08.00, Pressbyrån, centralen
Jag: -En stor te tack!
Annan människa: - 20 kronor.
Jag. - Tack.
C:a 08.40, på tåget utanför Stockholm
Konduktören: -Biljetterna tack!
Jag: ...
C:a 09.30, på tåget mellan Norrköping och Linköping
Jag: -Ursäkta mig, får jag komma förbi dig (med sikte på den släckta toaskylten)?
Annan människa: ...
C:a 12.00, Växjö station
Jag: -Ursäkta, hittar du här?
Annan människa: -Nej, jag kommer inte härifrån.
Jag: -Ursäkta, hittar du här?
Annan annan människa: (tvekande) -jaaaaa?
Jag: På vilken sida järnvägen ligger teatern, Växjö teater?
Annan annan människa: - (pekar med hela armen) Däråt!
Jag: - Tack!
C:a 12.10, Växjö teater
Jag: - Hej, jag kommer från Stockholm, från **********, har ni blivit informerade om att jag skulle komma idag och se föreställningen?
Andra människor: -Jaha, vad trevligt! (i kör) Då har du ledigt en timme, kom till strax innan ett, så kan du smita in och sätta dig längst bak!
Jag: -Tack!
C:a 12.20, lunchhak
Jag: En fisksoppa tack! Kan jag äta i baren?
Annan människa: -Ja, varsågod.
C:a 12.40
Jag- Får jag betala?
Annan människa. -110 kronor.
Jag: -Tack!
C:a 15.20, Pressbyrån, Växjö station
Jag: -En stor te tack!
Annan människa: -20 kronor!
Jag: -Tack!
C:a 16.50 på tåget mellan (tror jag) Nässjö och Mjölby
Jag: -Ursäkta mig, får jag komma förbi?
Annan människa: ...
Ja, utöver ett par tre smskonversationer med A och ett kort samtal med Bästavän, så är detta dagens samlade sociala interaktion. Mycket "Tack!", dagens mest frekventa ord. Jag kände mig lite ensam runt 16-snåret, då var det långt hem. Men Kräket II var ju nyfylld med oanat från A, så det löste sig. Dagens highlight var ett antikvariat på Västergatan med det passande namnet Antikvariatet i Växjö. Det var fullständigt ohämmat bokkaos och fantastiskt trevligt. I övrigt bar kanske inte dagen på så stora upplevelser eller överraskningar. Sverige är otroligt fult just nu, det är det mest illustrerande jag kan säga. Töande snö under mulen himmel genom skitigt tågfönster. Inget bestående intryck. Det tackar jag för, att denna dagen inte är något jag behöver minnas så särskilt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Såna dagar är så konstiga. När man nästan inte sagt något alls. Det känns lite skönt och lite.. ödsligt. Jag blev lite avundsjuk på antikvariatet där.. gillar när det är lite kaosigt istället för allt uppradat exakt i bokstavsordning. oftast hittar jag roligare böcker när det bara ligger huller om buller.
SvaraRaderaJa! Man blir helt avskuren...man tittar bara på världen och känner sig hela tiden lite...avskuren. Åh! Antikvariatet var grymt, ingenting var i ordning. Varje hylla började ganska städat men flöt ut i bokhögar och osorterade kassar med böcker som bara inte hunnit komma upp än men ändå fått en fast plats...bara fortfarande i påsen.. Överallt ostyr, jag håller med, världens bästa förutsättningar för fynd=)
SvaraRadera