Förfärande många timmar på tåg

Japp det är prospektet för min måndag. Men det kanske inte är läge att klaga, det är ju trots allt någon annan som betalar.

Har få ord över just nu, måste fokusera på andra ord som såna man skriver arbetsansökningar med. Det är döden tråkigt och gör alltid min tillvaro pressad, den allmänna stressnivån höjs genast några snäpp. Det är lite som att omgivningen helt plötsligt blivit ett spegelrum och så fort man tittar upp från det man har för händerna står det någon i spegeln och mimar "skaffa dig ett jobb! nu! ring alla, gräv under alla stenar, du måste skaffa dig ett JOBB!" Jo, jag blir onekligen lite stressad. Jag vill verkligen inte hora för ett vårdjobb jag antingen inte är kvalificerad för eller ett som man inte kan vara för okvalificerad för. Och service alá café/restaurang, den koppen har jag druckit ur. När ens spontana reflektion på gäster är -Var ni tvungna att gå just hit, det finns ju hundra andra ställen på gatan ni kan gå till?! då vet man att man jobbat färdigt inom den branschen. Och att dessutom bli tvingad att jobba från maj till september, har testat det, att jobba hela sommaren och julen och pluggat heltid resten av året. Det funkar inte för mig. Inte så att jag bara inte gillar läget, att aldrig va ledig, det går att leva med. Kanske inte med barn i och för sig, eller i allra högsta grad, skulle jag nog snarare säga, men i alla fall. "Funkar" kanske är ett dåligt ord, "klarar" är bättre. Jag klarar inte det. Jag har provat, jag gick sönder.

Nej, tänk att få ett sommarjobb man faktiskt vill ha. Kanske ett man till och med får på meriter, som sin utbildning till och med?! Det vore något det. Det kanske är värt att tråckla ihop ännu en ansökan för. Kanske.

Jag bad om ett gudsfinger här om dagen. Jag insåg sent på kvällen dagen efter att jag nog fick det också. Det är förstås en fråga om tolkning och om vad man väljer att se, slump ligger ju nära till hands också. Men gudsfingrar känns liksom lite roligare. Man känner sig lite viktigare på det viset.

Jag ska spendera i princip 12 timmar på tåg imorgon och min iPod, Kräket II, är fylld med dålig musik. Inte dålig egentligen, bara sån musik jag helt plötsligt inte alls vill lyssna på. Ens musiksamling kan verkligen bli så förbannat avtändande och dassig ibland. A brukade då och då på den gamla goda tiden bränna skivor till mig, av blandbandstyp. Nu sitter han och räddar min dag imorgon. Han fick fria händer med Kräket II. Det kan nog bli rätt trevligt med 12 timmar på tåg ändå.