Blogga inte när du bara är sur, grining och Det Dåliga Humöret har dig i sitt grepp. Det riskerar att bli ganska otrevligt.
Det jag ville säga igår var att jag tycker det är lite dubbelt det här med kvinnodagen. Om dagen ägnades åt att verkligen problematisera och synliggöra kvinnors underordning och de orättvisor som fortfarande världen över styr det sociala livet, både kvinnor och mäns, då vore det en dag att engagera sig i, med allt vad man var värd. Sen kunde man fortfarande fundera kring rimligheten i att "fira" En Dag om året, men i alla fall. Men det jag tycker känns så skevt är att dagen ofta används, i alla fall rapporteras kring i media, ur ett mer bejakande perspektiv. Man berättar hur mycket bättre det ändå blivit, för att sen visa bilder på främst kvinnor som på något sätt visar sitt stöd för andra kvinnor som har det sämre. Och det är förstås toppen, stöd behövs, men det känns så futtigt i det stora perspektivet. Här ska kvinnor gå runt på stadens gator och vara glada och nöjda med "sin" dag, men samtidigt peka på kvarvarande orättvisor i världen. Tänk om manliga företagsledare i stället gick ut och berättade om hur de dagen till ära har behandlat sina kvinnliga anställda lika som de manliga, hur kvinnorna just i dag på deras egen dag har fått lika stort utrymme att tala och bli lyssnade på. Det vore något det, eller inte.
Mitt problem är att jämställdhet handlar för mig om så mycket mer än att få lika lön för lika arbete, vilket vi inte ens får. Och att då "fira" en dag om året känns för mig som att klappa mig själv på huvudet och säga - Ja men tänk ändå, vad bra jag har det, ändå. Det blir för mig att tacka för brödsmulor, och det har jag fått lära mig som tjej att man inte ska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, var i helskotta är alla gubbar en dag som denna?
SvaraRaderaJag finner mig själv i sånt här klammeri i ganska många genus-diskussioner. Senast den om markservicen hemma. Om A inte störs av klädhögen, varför ska jag peka på honom med stora jämställdhetsfingret då, bara för att jag råkar vara tjej och inte gillar högjäveln? Han störs inte, skönt för honom, jag är avis!
Om han skulle tycka att det var jättejobbigt när bilen är stökig (om man då ska ta ett "manligt" (what?) exempel), skulle det vara samma visa då för att jag slänger mcd-påsar omkring mig där inne?
Det är skitsvårt att förhålla sig.
Självklart vill man kämpa/propagera/predika jämställdhet men inte bekräfta någon underdog-position på köpet. Vi måste ju börja SE oss som jämställda någon gång också, inte bara prata.
Apropå:
SvaraRaderahttp://www.alliansfrittsverige.nu/2010/03/mars-8-2010-moderaterna-forsoker-fira.html
Men JAA, det är inte bara jag som har lite problem med detta, tack gode, sen hade jag kanske inte i min surhet behövt vända agget mot det egna könet...känns ju lite kontraproduktivt. Men det handlade inte så mycket om just könet som sammanhanget och avbildandet av det, det här "grattis till förtrycket, men idag ska du skratta och le och krumbukta dig medan den manliga reportern berättar för omvärlden vad bra det är just idag!"
SvaraRaderaJa det är ju minst sagt en komplicerad dag. Är det inte så att de på SVT brukar försöka vinkla nyheterna och inslagen ur ett annorlunda perspektiv (läs: kvinnors) den 8 mars också? Har för mig att de gjort det nåt år i alla fall. Om de kanske skulle ta och göra det resten av året också. ha lite mer spridning på vilka det är som får komma till tals om vad? Ja fy satan. Orkar faktiskt knappt tänka det här för jag är förkyld och sur för att det är så JÄVLA grått ute igen. Men jag gillade din text i alla fall! Det var det jag skulle säga.
SvaraRaderaTack!
SvaraRadera