Min kropp är skengravid. Inte så att den vill må illa, eller att jag är extra rund om magen (eller nja...om sanningen ska fram så kanske, men definitivt inte barnrelaterat...), att jag känner konstiga lukter eller är trött. Nej, kroppen har slagit på stort. Jag känner rörelser i magen. På riktigt. Sådana där tidiga mini-bebis-fisksnärtiga små dunk-dunk inifrån. Detta måste rimligen vara någon slags nervryck i tarmarna, för jag är inte gravid. Men det lilla rycket är placerat precis sådär långt ner i magen, lagom i mitten. Det känns precis exakt så som jag minns det. Det är ju bara det att det inte är Det, snarare typ gas. Man ränner runt och donar sådär som man gör, då känns det inte så mycket. Så sätter jag mig, då kommer det tillbaka.
Jag har hållit på med detta sen jag gick upp i morse och är vid det här laget helt psykad, fast jag Vet att det inte är bebis jag har i magen. Men kroppen reagerar som att det är det, signalerna går varma till hjärnan och varje gång jag känner av det är den första tanken liksom -hej! medan den andra är -men lägg av nu!
Jag har ägnat hela dagen åt att förklara för mig själv att jag har gaser eller nervryck eller hallucinationer i allmänhet. Sen kom syster och berättade i förbifarten att vår goda mor blivit gravid med tre av oss fyra medan hon ätit p-piller. Jaha, det hjälpte.
Markerar denna dagen i almanackan som dagen då psykosen möjligtvis bröt ut. Jag tror han heter Jens. Han som inte är där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jajajajamerabebismerabebis!!!!
SvaraRaderaJa, man börjar ju onekligen fundera=) Nervryck...eller fortplantningssystemet som vill mig något? hmm...får känns lite på detta=)
SvaraRaderaååå blir alldeles varm och pillrig!!!
SvaraRadera