Apropå mig själv

Apropå nyss. Om att ha och äga. Fick ni någonsin frågan i skolan om vad man skulle ta med sig om huset började brinna? Man skulle välja ut en tre fyra saker att rädda innan alla ens ägodelar gick upp i rök. Jag tyckte alltid frågan var otroligt jobbig. Vad var liksom poängen, vilket var det rätta svaret? Om man svarade si betydde det datt om en som person då? Var det det de ville? Att man skulle avslöja sig (psykologföräldrar)? Eller var det en övning i att se kritiskt på sina materiella ägodelar? Jag blev obekväm. Ganska tidigt började det dock dyka upp böcker på min lista över saker att rädda. Listan ser lustigt nog nästan likadan ut idag, som för tio femton år sen. Förutom nummer tre på listan som av nöden faller bort.
1. Min utgåva av Nalle Puh och Nalle Puhs hörna. Jag fick dem av min mamma för länge sen. På första sidan i den första boken finns en dedikation till mig när jag fick den av henne 6 år gammal 1988, över den en dedikation till henne när hon fick den, 4 år gammal, julen 1946. Det här är min första stora läsupplevelse.
2. Min utgåva av Momo, eller kampen om tiden. Jag fick även den av min mamma, och den liksom Nalle Puh, är ett monument i min bokhylla.
3. En utgåva av En liten prinsessa (fanns med på min första lista för hundra år sen) som är min mammas men som jag då såg som min (precis som alla mina systrar förmodligen). Den boken var det vackraste och sorgligaste jag visste. Den får inte vara med på listan längre, för den finns faktiskt inte i mitt hem. Får fundera på en ny nummer 3.
Och jo, först skulle jag rädda Liten och A, men människor ingick aldrig i uppgiften.