Att hjälpa eller straffa, det är frågan

Det har i dagarna diskuterats hur det fifflats med statsfinanserna i Grekland. Hmm, har jag tänkt, men greklandskapitlet i mitt liv är avslutat, så jag tänker inte hetsa upp mig. Men så sitter Pagrotsky vid bordet i Agenda ikväll och berättar hur han blivit tillfrågad att bli politisk rådgivare, och han konstaterar att de behöver hjälp, Grekland behöver hjälp om de ska klara upp den här krisen. Nja, då var greklandskapitlet helt plötsligt öppnat. Men först måste jag nog säga, jag är definitivt inte statsvetare, nationalekonom, eller annan valfri extremt inläst påläst insatt kunnig samhällsanalytiker. Men jag är inte korkad och jag har ögon att se med. Det här är min fullständigt på alla sätt, subjektiva reaktion.
Jag har spenderat rätt mycket tid i Grekland, sen jag var i tioårsåldern - det är min bakgrund till detta inlägg. Korruption har alltså uppdagats. Detta i en nation där det är självklart för invånarna att man måste betala, alltså inte produktionsavgift, för att skaffa ett pass, för att få tillstånd för sin servering, sitt café. Där man vet att polisen åker förbi två gånger per kväll och då måste rätt personal stå utanför, dörrar måste stängas och annan personal gömma sig bakom baren. Där man minst en gång i månaden går igenom att man har rätt papper att redovisa rätt skatt för de två i personalen, av kanske tio anställda, man hävdar arbetar i baren/krogen/cafét. Samt att just de, just den timmen då det är kontroll, är de enda som arbetar i lokalen. Trots att snuten tar sin frappé med ägaren på stället, under dagtid. Det här är nationen som året innan OS börjar implementera diverse böter på trafiköverträdelser man aldrig annars brytt sig om, och hela befolkningen "vet" att man egentligen bara skrapar in extra euros till OSarenan. Det här är en nation där man pratar och pröjsar sig fram i och ur situationer. På nittiotalet var det fortfarande kutym att man köpte sitt körkort. Alltså utan att ens sätta sig i bilen med en körinspektör. Där det är givet att man höjer priset på huset man hyr ut mitt under hyresperioden, bara för att se om det funkar, om turisten betalar.
Nu har det uppdagats, korruption. Jag lovar er att inte en enda jävla grek är förvånad. På frågan om varför ingen ville rösta svarade alltid de flesta greker föga förvånande -Varför skulle jag rösta? -Men bryr du dig inte om att det är såhär?! brukade jag argt och oförstående fråga. - Det är bara såhär, finns inget att göra vad spelar det för roll? brukade svaret bli. Och nu har det uppdagats. Allvarligt talat, det är ju skitsnack. Att grekiska regeringar och grekisk stat har misshandlat och utnyttjat och sugit ut sin befolkning och sitt system i decennier kan omöjligt vara en nyhet för någon som haft ögon att se med. Nej, det har blivit framdraget i ljuset och då bli vi på sidan om tvungna att ta ställning. Så länge det har simmat runt i grådasket har omvärlden varit rätt nöjd med att hålla käft. Det enda som nu faktiskt är annorlunda är att det grekiska folket börjat protestera. Så nu behöver de hjälp att förändra sitt korrumperade system, ett system man ganska bekvämt men bittert suttit still i. Det här handlar inte om en korrupt ledning, det handlar om ett land där korruption är en del av kulturen. Man behöver hjälp, visst, i form av en käftsmäll. Motståndet, den del av folket som protesterar, behöver hjälp, ja. Hjälp med att sätta åt sina makthavare och väcka sina översittarvänner. Makthavarna behöver inte rådgivning för hur de ska sluta suga ut sitt folk eller sin stat. Kbt funkar inte för "förskingringproblematik", fängelse däremot kanske vore något.