Det har ju lanserats läsplattor i dagarna. DN recenserar och kommer fram till att utöver den uppenbara fördelen att man skulle kunna ha tusentals böcker på fickan, är läsplattorna fortfarande mindre praktiska än IRL good ol' vanliga böcker. Man har bättre översikt, kan bläddra snabbare, klottra i text och marginal i vanliga böcker, plus att läsplattan dessutom är ömtålig. Nu har inte DN testat den mytomspunna IPaden, menmen. Spännande resultat. Behövde DNkonsument utföra ett test för att komma fram till det här? Enough said. Eböcker har hängt med ett tag nu och, blir vanligare och vanligare och man ojar och siar om hur pappaersboken kommer försvinna, precis som tidningar, skivor osv. Ändå kan jag inte se hur läsplattan ska kunna konkurrera ut den vanliga hederliga i-handen-boken, men jag kanske är lite skev i min relation till böcker.
Jag vill exempelvis att det ska synas på mina böcker att de är lästa, älskade som hatade. Vikta, knögliga, antecknade i, använda. Läsning är en aktiv handling och för mig inte bara en tolkning av text. Det är också en fysisk rörelse genom en text på papper i ett särskilt exemplar. En läsupplevelse är för mig kopplad till en text, men också till just det exemplar jag läst. Jag skapar en relation även till det fysiska exemplar jag har för handen.
Jag föredrar att läsa böcker jag äger, jag vill få göra som jag vill med boken i handen och eftersom jag vet att det finns de som hanterar sina böcker med nästan överdriven respekt (pärmarna ska aldrig vikas eller stötas, hundöron aldrig vikas osv.) är det bästa lösningen, bortsett från faktumet att jag vill äga själva texten och göra den till min. Men det händer ju att jag lånar böcker ändå. Visar det sig sen att boken är skitbra är det inte alltför sällan så att ett habegär sätter in. Jag vill äga. Jag vill att den ska stå i min hylla, jag vill kunna gå förbi den, titta, känna, läsa en sida på måfå, läsa första stycket, se över mina anteckningar, märkta passager, ställa den bredvid en annan bok på en plats där det känns att den hör hemma. Så jag köper boken, fast jag redan läst den och extremt sällan läser om. Det blir helt fel. För jag har inte läst just den boken. Så jag får knögla till den, bläddra mig fram och tillbaka, markera ställen jag fastnade för och göra den till min i efterhand, och det känns alltid som fusk. Jag vill ha, texten är en del av mig nu och jag vill kunna känna den, rent fysiskt, genom just de blad och den trycksvärta jag läste.
Det tar två sekunder att vända blad på en läsplatta. Nej du. Jag och läsplattan är som olja i vatten, inte kompis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
verkligen inte kompis. glömma det.
SvaraRaderaTror att jag förstår dig. Jag älskar boksidor med gamla kaffefläckar. De för mig tillbaka i tiden när jag ser de i en läst bok. För mig står på något sätt också läsplattans "olidliga lätthet" i bjärt kontrast till själva skrivandets process. Lite som att använda farmors virkade dukar som engångtrasor.Eva
SvaraRaderaSofia: Överens.
SvaraRaderaEva: Underbar liknelse med farmors virkade dukar. Det föll smulor ur en bok jag öppnade idag, dessvärre biblioteksbok, så det var någon annans smulor. Chips tror jag. Hellre kaffe, och helst mina egna eller vänners fläckar=)
Du formulerar exakt det jag tycker. Dessutom är bokhyllor vackra - och det är intressant att se andras boksamlingar. Sen är det en viss skillnad på att tappa bort en bok, eller tappa den i marken, och att tappa bort en svindyr läsplatta eller se den singla ner mot ett stengolv... Jag förstår verkligen inte vitsen med läsplattor, och iPad (som inte ens har multitasking) ska bara vara nåt slags förströelsegenerator. Bah.
SvaraRaderaJag tror att läsplattan har en framtid, tanken att kunna ladda ner en bok och dela den med sin bekantskapskrets är ett bra komplement till den traditionella boken. En deckare, hur sällan jag än läser dem, skulle jag med lätthet kunna ladda ner, samma sak med en hel del faktaböcker. Favoriterna skulle jag dock se till att äga, eller "ha för handen" om man säger så. För mig handlar det om ett komplement till den traditionella boken, inget att ersätta den med. Att man sedan i framtiden kommer att kunna använda sin läsplatta till oändligt mycket mer än att bara läsa på den är givetvis ett plus. Att ha en ordbehandlare och en surfplattform, såväl som något att läsa texter och lyssna på musik med. Boken kommer aldrig att dö, men kanske kommer ens läsande att ta två olika vägar, en "lättare" och en "fysisk"? Kraxfinkel
SvaraRaderaJag har köpt en sonyläsplatta, superglad :)
SvaraRaderaNiklas: Bara det potentiella singlandet mot stengolvet gör mig nervös. Och tänk att inte kunna slänga boken i golvet om den förtjänar det? nej. återigen nej.
SvaraRaderakrax: Jag tror (dessvärre?) också den har en framtid. jag kommer bara inte överens och känner mig härligt konservativ och bakåtsträvande. Men jag skiljer nog rätt hårt på böcker jag läser för dess information och böcker jag läser för dess berättelse, det är nog där kruxet sitter för mig.
Läsplattor: vad trevligt! men slit den inte med hälsan vad du gör, då pajar den snart ;)
Det är så jäkla bra att åka bort nån dag för när man kommer hem har man en massa roliga blogginlägg att läsa! Håller verkligen med dig. Skulle a l d r i g kunna byta ut mina fysiska böcker mot en platta. Jag gillar prasslet. Hur bökcer känns i händerna. Och det där med vända sida. Det måste gå blixtsnabbt. Inte haka upp sig mitt i en mening. Nej nej. Ingen platta. Usch.
SvaraRaderaHaha, man kan ju liksom samla på sig lite på det sättet=) Vi kanske kommer sitta där om 20 år, envist, hötta med näven åt plattorna i var mans hand, -djävulstyg!
SvaraRadera