Jag är inte en tjej som gnäller på min killes sportintresse. Jag bara berättar min sida av historien.

OS-djävulen har tagit A. OSstarten var ganska lugn, nästan lakonisk, intresse finns ju alltid där, intresse det är väl bara sunt. I går la han sig i soffan, framför tvn, hade läsdag, kunde unna sig. Låg kvar. Slet sig för att hämta Liten på dagis och bli bjuden på middag hos farmor. Bostadd i soffan när jag kom hem från repet. Vi pratade en stund, drack en kopp te. Jag gick och la mig. Vaknade tjugo över fyra av att Liten drömde mardröm, i tom säng. Äsch, behöver ändå gå på toa tänkte jag, han kanske har somnat? Men det var släckt överallt?
Han hade inte somnat-i-soffan, han hade bäddat där, byggt bo. Lyft ut täcke, kudde, tagit ur alla soffkuddar så att han verkligen fick plats och kunde ligga bekvämt. Bullat upp med soffbordet precis bredvid. -Ska du sova där? frågar jag lite dumt, det är liksom något som inte stämmer, jag får inte ihop det. -Ehhh nej, svarar A sömnvirrigt, jag kollar på hockey! -Aha, svarar jag, går och lägger mig igen. Fortfarande förvirrad. Det var i natt.
Jag har nästan skrivit klart min tenta nu. Då och då kommer A in i köket och gnäller irriterat över att det inte finns någon mat. Annars, stationär i soffan. Hur långt är ett OS? Det kanske är tur att det inte finns någon mat, han kanske riskerar liggsår?
Han berättade alldeles nyss...bara helt apropå, att fotbollsVM i Sydafrika ska sändas i 3D och att försäljningen av 3D tvapparater stiger lavinartat. ...
Jag hoppas det är en OSgrej. Det är det va? Det kan dessvärre vara en mästerskapsgrej också. Då kommer det dyka upp 3Dglasögon här i sommar. So help me God.