Den där ordbajsande tentan

Alltså. Jag måste bara få ondgöra mig lite över den här förbannade kursen. Igen. Alltså.

Svada: Efter en seminarieserie där deltagarna har suttit och utbytt anekdoter och egna reflektioner med någon slags lös koppling till kurslitteratur, där Östgöten deltagit på samma lösa premisser, alltså inte dykt in då och då som seminarieledare för att styra samtalet eller lyfta det till relevant nivå, utan suttit och snackat med, ska vi skriva tenta. Uppgiften är att utifrån ett eget valt tema, vilket kan vara vad som helst, en film, en bok, en händelse ur verkliga livet, en resa med tunnelbanan, vad som, ska man fortsätta den svamliga diskussionen från seminarierna. Använda minst 70% av kurslitteraturen, och prata på i 4-5 sidor om dessa teoretiska perspektiv. Vi behöver inte referera, det är ju onödigt när vi har ju alla samma litteraturlista(?), och ska helst inte använda vetenskapligt språk(!), utan vara personliga och prata utifrån oss själva. Jag ska skriva en essä, om Döda poeters sällskap har jag bestämt mig för, och tvinga på den dessa teoretiska perspektiv. Bara för att. Inte för att det är relevant i sig på något sätt, utan bara. För Att. Institutionen får alltså pengar för att examinera ut folk från den här kursen. Det är helt overkligt. Om alla humanistiska kurser var som den här borde verkligen humanioran slopas. Kulturkupp vafan på sin plats! Jag lånar pengar av staten för det här, skratta åt mig CSN, gör det. Allvarligt talat?!

Så. Färdig.